Dagen efter
Sitter äntligen hemma utan att behöva göra nånting mer idag. Är helt slut efter gårdagen. Vi hade en lunch-lunch teamaktivitet med jobbet som började igår och slutade idag. Däremellen hanns en massa tävlingar, skratt, gruppkänsla och tyvärr för mycket vin med.
3 glas vin och en öl plus inte ens en 4:a aqvavit gjorde den här dagen till en dimma av ångest. Alltid denna jävla känsla av bortgjordhet fast det egentligen kanske inte är så. Tror det är för att jag i vanliga fall inte pratar eller öppnar mig och med lite alkohol i kroppen öppnas munnen mer än vanligt..Jag gillar inte den känslan. Min vanliga mur faller och jag med den dagen efter. Det är inte frågan om jättemycket privat prat men ändå bara en liten mening upprepas gång på gång tills trycket ökar och jag blir bara så trött. På mig själv, på att jag inte kan bara ta det och inse att alla var likadana, på att jag inte kan släppa det men ändå tycker jag att jag är så dålig..på att den ständiga ångesten är med mig lite titt som tätt.
Det känns som om jag inte tillåter mig själv att må bra, att jag på nåt sätt omedvetet letar saker så jag inte får må bra. Självdestruktivit beteende kallas det nog.
Saker som hänt i det förgångna kopplas samman fast det inte alls är på det viset, men jag är som jag är...självkänslan är inte i topp. Kom tillbaka, vart försvann du på vägen? Jag hittade dig helt fullt ut men råkade släppa taget en lite för lång stund och jag kan inte komma ihåg vägen jag gick..Jag kan inte minnas vart jag tappade bort den och därför känns det långt bort att jag skulle hitta den igen.
Sitter här och försöker få bort den men den bara ökar. Snart måste jag sätta på min kära mask och hjälpa till, skratta, skämta om kvällen, snacka, prata, le..
Varför kan ni inte bara titta lite längre och bakom och se?
Fast ändå inte...
Alkohol och jag passar inte ihop, det är ingen lyckad kombination. Iaf inte just nu. Hoppas kvällen blir bättre..ta det lugnt med den bästa och mysa.
Jag ska ta tag i det här, ska bara hitta den sista kraften och sen så ska ni se en lycklig jag igen!
3 glas vin och en öl plus inte ens en 4:a aqvavit gjorde den här dagen till en dimma av ångest. Alltid denna jävla känsla av bortgjordhet fast det egentligen kanske inte är så. Tror det är för att jag i vanliga fall inte pratar eller öppnar mig och med lite alkohol i kroppen öppnas munnen mer än vanligt..Jag gillar inte den känslan. Min vanliga mur faller och jag med den dagen efter. Det är inte frågan om jättemycket privat prat men ändå bara en liten mening upprepas gång på gång tills trycket ökar och jag blir bara så trött. På mig själv, på att jag inte kan bara ta det och inse att alla var likadana, på att jag inte kan släppa det men ändå tycker jag att jag är så dålig..på att den ständiga ångesten är med mig lite titt som tätt.
Det känns som om jag inte tillåter mig själv att må bra, att jag på nåt sätt omedvetet letar saker så jag inte får må bra. Självdestruktivit beteende kallas det nog.
Saker som hänt i det förgångna kopplas samman fast det inte alls är på det viset, men jag är som jag är...självkänslan är inte i topp. Kom tillbaka, vart försvann du på vägen? Jag hittade dig helt fullt ut men råkade släppa taget en lite för lång stund och jag kan inte komma ihåg vägen jag gick..Jag kan inte minnas vart jag tappade bort den och därför känns det långt bort att jag skulle hitta den igen.
Sitter här och försöker få bort den men den bara ökar. Snart måste jag sätta på min kära mask och hjälpa till, skratta, skämta om kvällen, snacka, prata, le..
Varför kan ni inte bara titta lite längre och bakom och se?
Fast ändå inte...
Alkohol och jag passar inte ihop, det är ingen lyckad kombination. Iaf inte just nu. Hoppas kvällen blir bättre..ta det lugnt med den bästa och mysa.
Jag ska ta tag i det här, ska bara hitta den sista kraften och sen så ska ni se en lycklig jag igen!
Kommentarer
Trackback
