nooa

Tankarna snurrar runt runt, alldeles för fort och jag inser precis just nu att jag inte tagit ig tid till att tänka på väldigt länge. Har inte tillåtit mig att vara ensam och därför kommer många veckors undantryckt oro, tankar och ångestfunderingar på en och samma gång. Det är den där bollen igen..varför reder jag aldrig ut den helt fullt ut? Varje gång är det ett litet nystan kvar som helt plötsligt har blivit mer än dubbelt, tripplat..helt enkelt alldeles för stor för att jag ska kunna se början eller slutet på vad som orsakar vad eller när eller varför.

Tankar från förr spinner på och orsakar ett tryck. Dåligt samvete för saker för länge sedan som jag inte kan få ogjort blandas med en saknad. En saknad efter mitt liv jag hade för några år sen men samtidigt efter mitt liv för ett år sen..Fast på ett helt annat sätt är det hitintills den bästa tiden i mitt liv just nu. Jag saknar så himla mycket jag aldrig kommer få tillbaka. En del är förstört för alltid och en del var enbart en falsk uppbyggd fiktionsverklighet jag aldrig kommer kunna komma in i kärnan i igen. På ett sätt är det bra men har känslor och förnuft någonsin gått hand i hand? Det är så mycket jag kan se tillbaka och sakna så grymt mycket så jag får ont men hur var det egentligen? Hur mycket av det fanns och hur mycket var falskt? En del finns fortfarande kvar men ändå nte på samma sätt och det gör så ont i mitt hjärta...i hela mig.

Winnerbäcks låtar går rakt in och som alltid känns det som om han tittat in i mitt liv och skrivit rakt av.